Det finns dagar då jag bara känner mig så löjligt glad för ingenting. Som en liten schizofren som sitter och småler i sin ensamhet på SSS (Sankt Sigfrids Sinnessjukhus i Växjö). Jag kan bli helt till mig över att jag lyckats skriva klart min uppsats på Frankenstein två minuter innan en bra film börjar på TV. Snacka om att man är lättroad. Jag har tänkt på hur de där småsakerna som verkar så betydelselösa faktiskt kan förgylla en hel dag. Ett gulligt sms från en polare man inte hört av på några månader. En gentlemanlig gest i matkön. Det sprider sig i en som en liten tändsticks-låga och smiter ut i extremiteterna för att efterlämna en stadig, varm känsla av, lycka. Lycka i vardagen, i de små bäckarna som tillsammans bildar en enda stor härlighet, en stor orgie av leenden, pirr och skratt som bubblar över kanterna och ut över tangentbord och tvärs över Sverige mellan msn-konversationer och mellan gamla vänner.Jag vill slå ett slag för små doser av vardagslycka för i det här gråa trista mellantinget till vinter och de stora transnationella företagens koldioxid utsläpp behöver vi det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar