Åh jag älskar The eternal sunshine of the spotless mind och jag älskar Kate Winslet i blått/grönt/rött/rosa hår! Kanske något att överväga, att färga håret efter humör. Allmän sinnesförvirring råder i min hjärna igen (en ganska konstant kaos, typ). En ny Mr X har klivit in på scenen, eller återklivit kanske jag bör säga. Gammal episod från årskurs 9 återspelar sig. Jag har redan spelat den och är rädd för en repris. Eller nåt. Jag vet inte. Som vanligt, jag vet inte men jag vet att det här är en förbannat bra film så slå på 2an nu så kanske du får en liiiiiten titt av denna söta, skumma filmen!

Winter just wasn't my season

Fortfarande känslomässigt rubbad och förrvirad, men då passar den här låten perfekt, så..fin! Minns ni? Breaaaath, juuuuust breaaath!

Knega bör man..

Uh ska till jobbet nu! Inte alls pepp nånstans och då slog det mig, att sen då, när man har ett riktigt jobb man måste sköta och bara inte pallar? Då finns det helt plötsligt inget "inte pallar" för man måste. Man kan ju inte bara maila in en fejkad sjukanmälan som nu i skolan utan man har, ansvar! Vad läskigt, vad creepy, ansvar liksom, jag är 18 om en månad. Myndig, ska jag sköta allt själv då? Är jag all by my self då så att säga? It freaks me out!

Piece (peace) of cake

Det är så genomskinligt att jag snart lägger mig på golvet i ett enda stort skrattanfall. Jag kan berätta att den numera råder vapenvila mellan mig och Mr X. Efter att jag inte svarat på hans sms (kom igen jag orkar inte svara på vad jag sysslar med varannan timme) hämnades han genom att inte svara på vår ständigt pågående Facebook-diskussion. Hum tänkte jag, det här är ganska obvious? Så kände jag mig på så himmla bra och glatt humör att jag skickade iväg ett sms till honom. Genast började Mr X tro att vi ska förlova oss inom en snar framtid och bombade mig med sms och svarade på Facebook mer än ivrigt. Det är så...roligt. Underhållande idiotism från den be-kukade delen av befolkningen är alltid lika rolig och jag är nog ganska elak som tycker det här är kul men, ett gott skratt förlänger livet. Varför är killar en piece of cake att tolka på alla plan, vart tog mystiken vägen? Mystiken är dödare som aldrig förr.

Australia

Igår kväll var jag på bio och såg Australia, och herre jävlar vad tagen jag blev! Vilka vackra naturbilder, och Hugh Jackman's överkropp är ju inte att leka med den heller.. En fantastisk och spännande film och jag förstår att kritikerna kastat rosenbuketter på den, because it's worth it. Gå och se!

Storyn är simpel, Lady Ashley (Nicole), en engelsk aristokrat, åker till Australien för att hämta sin man, men hittar honom död då hans konkurrent på den Australiensiska köttmarknaden dödat honom. Hon träffar Drover (Hugh), som är en mystisk boskapsfösare, och de blir kära. De finns även en liten "halvblodig" pojke med i bilden, som väcker Ashleys moderskänslor och som hon till varje pris måste rädda undan krigets hemskheter samtidigt som de ska fösa 1500 kossor ner till hamnen för att hinna före konkurrenten som ska sälja sina boskap till armén. Innehåller allt från kärleksscener till Japaner i bombplan.

Mandomsprovet

Jag har en alldeles ny favoritfilm! Eller ny är den ju inte utan från 1967. Mandomsprovet, orginaltiteln The Graduate, är en helt fantastisk film som bara måste ses! Simon & Garfunkel har gjort hela soundtracket och den är klockren rätt igenom. Den handlar om 21-åriga Ben (en väldigt ung och nästan stilig, debuterande Dustin Hoffman) som precis tagit examen från Collage och inte vet vad han ska göra med sitt liv, så han inleder en kärleksaffär med Mrs. Robinson, en bekant till familjen, men blir senare kär i hennes dotter.

Våren nalkas

Trots snödrivorna som täcker vyn utanför huset här hemma på Öland där jag isolerat mig från kylan, dimper La Redoute katalogen ner i min brevlåda, utan att ta hänsyn till att det är en bra bit kvar tills vi får hoppa i den nya bikinin och strosa runt på stranden. Men det krävs ändå en stor kopp te och hemmalagad blåbärs cheescake (recept från Lelia Lindholm's Piece of Cake) för att bläddra igenom den från pärm till pärm och drömma sig bort till de, om även avlägsna, sommarmånaderna.

Dansabstinens

Det har gått tre veckor sedan danssäsongen slutade och det börjar verkligen krypa i mina ben nu. All musik jag hör vill komma ut i rörelser, jag vill helt enkelt dansa! Dansabstinens, jag börjar tänka på koreografier i huvudet så fort jag hör en bra låt, jag börjar lägga små danskombinationer framför spegeln hemma, jag måste dansa! Jag har skrivit ut kursprogrammet på move it. Och där dyker genast nästa krux upp. Herre gud hur ska jag kunna välja vilka kurser jag vill gå på? Jag vill gå på ALLA! Jag önskar att jag kunde dansa mig igenom dagarna, eller att de möjligtvis var 48 timmar långa och jag hade 24 timmar över till att bara dansa. Jazz, men...lyrical eller brodway? Street eller kanske Ragga? Kommer aldrig kunna bestämma mig. Just nu vill jag bara in i en dansstudio och komma ut svettig och lycklig som kung Cesar efter ett lyckat romerskt battle. Dance battle.

Therapy

Fan jag vill inte bli en såndär hårfärgsbella som hänger ut hela mitt liv i min blogg, ens liv är ju ändå privat. Privatliv liksom, men det känns faktiskt mycket bättre efter att jag har fått skriva ett litet patetiskt blogginlägg, faktiskt..så ni får ursäkta. Just nu sitter jag och läser Brott & Straff, hela Öland tycks på några få minuter ha blivit helt inbäddat i ett stort, vitt, fluffigt täcke och det är vinter på riktigt. Koldioxid utsläppen kan inte stoppa oss, här ska göras snöänglar!

Mayday, mayday...

Idag ska jag jobba för tredje dagen i rad (ja det var verkligen inte roligt att stå i en pizzeria under nyårsdagen det kan jag lova!) och fortsätta grubbla över vad jag egentligen vill med han den där. Precis vi snackar den där dejten. Jag blir sur när han hör av sig, skickar sms och skriver meddelanden på facebook. Jag blir sur när han säger till killar att jag är hans ikväll på fester men blir sur när han inte hör av sig och grejar med andra brudar ändå. Jag menar hallå mig själv, make up your freakin´mind nångång då. Vill jag ha kakan och äta den? Fan, har jag blivit en sån där girig unge som skriker efter precis alla action man gubbarna inne på BR-leksaker? Eller är det bara så att jag vill att han fint och obemärkt ska traska ut ur mitt liv? Ännu en gång efterlyser jag en bruksanvisning till mina uppfuckade känslor. Mayday, mayday..

Nyårsafton!

Nyårsafton blev precis som en nyårsafton ska vara, jag fick tillbringa den med mina härligaste vänner, bra musik, dans på bord och skumpa i stora lass (dock i en annan klänning eftersom den utvalda inte ville landa i min brevlåda i tid). Nu siktar jag in mig på ett nytt spännande år och jag kan inte bärga mig med tanke på hur mycket roligt det kommer ha att erbjuda! Det är som att 2009 är ett kinderägg jag bara får gnaga på successivt och den där gula bollen i mitten kommer jag inte ha öppnat förrens nästa nyårsafton, åh så mycket spännande som kan hända tills dess!