Nive and confessional I blame it on my youth..

Idag har jag funderat på hur gammlingar ser på oss unga. De kan inte ha någon särskilt positiv uppfattning om vår generation, media och populärkultur tenderar att framställer oss som sexgalna koks-sniffande snorvalpar. Inte så charmigt. Vi skyller på de rumpskakanke damerna i 50-cents videos.

Jag gled in på min cykel mot konsum idag. En gubbe kommer ut, jag håller ögonkontakt för att visa att jag ser honom och att jag inte har för avsikt att köra på honom, jag stannar 2 m ifrån honom och tänker parkera cykeln. Han kommer fram till mig med ett av de mest bittra uttryck jag sätt på länge, "Vad sysslar du med?" "parkerar min cykel?" "HÄR?" "Nej jag klev av cykeln här jag ska parkera där, vad är problemet?" Han blänger på mig. Jag blänger tillbaka, motstår lusten att vifta med mitt långfinger med vårens trendiga nagellack på. Går in på konsum, köper min mjölk och funderar. Varför denna bitterhet mot oss unga? Jag har upplevt många sådana fall, "du cyklar ju på fel sida av tratoaren!" (fast jag MÅSTE cykla där eftersom jag skall svänga in i min gränd om 2 meter och alltså INTE bor på andra sidan vägen). Till exempel.

Så frågan är, kommer bitterheten från avundsjuka? Ser de sina liv glida förbi när de ser oss? Eller är de bara förbittrade av livet självt? Jag vet inte. Men jag vet att jag inte gjort gubben något och förtjänar min parking-spot framför konsum lika väl som han.

Vi snortar lite koks i vårsolen, sparkar på ankorna i parken och spelar störig musik på mobilen.