Don't think twice, it's alright!

På sista tiden har jag gått runt som en konstant hög junkie i yllemössa och varit fånigt glad. Det har i sin tur lett till att jag blir förbannad på folk som inte direkt delar min positiva livssyn. Mest synd är det om dem själva. Den gamla klyschan att livet är vad man gör det till, stämmer mycket väl och är efter många års nötande från min kära pappa väl impregnerad i min hjärna som Turtle Wax på min grannes nya BMW. Jag vaknade, såg solen smyga sig emellan mina blommiga gardiner och studsade upp med livslusten pulserade i mina ännu sovande vener. Möjligheterna till att bli glad, skratta och uppskatta finns överallt. En del går förbi dem. Blänger ilskt på de söta paren vid Växjö sjön som krupit fram ur sina myshörnor för att paradera i solskenet, bara för att de själva inte har någon att kladda glass på näsan på. Bitterhet är ett personlighetsdrag jag har väldigt svårt att klara av. Människor som tenderar till att endast fokusera på det allra värsta tänkbara och alltid ser ett stort svart moln resa sig hotfull i den rosafärgade horisonten vid skymmningsdags. Den är inte det minsta hotfull om man väljer att se den från den andra vinkeln. Väljer att ignorera motgångarna, och istället se dem som lärorika. Ibland ångrar jag saker. Sen kommer jag på att det inte är någon idé. Gjort är gjort och jag kan inte ändra på det. Istället kan jag acceptera att jag gjort fel drag på livets schackbräde, men att det är dessa snesteg som gjort mig till den jag är i nuläget. Se dig omkring, småle lite för dig själv och...don't think twice, it's alright! Saker och ting måste inte alltid överanalyseras. Ibland kan det bara vara en liten smygande lycklig känsla någonstans i botten av magen, låt den krypa fram och ta över, fundera inte så mycket på när, var och hur. Bara..var. Grannens plasma må vara större, men jag kan tappa upp ett skumbad med endrofiner.