Nive and confessional I blame it on my youth..

Idag har jag funderat på hur gammlingar ser på oss unga. De kan inte ha någon särskilt positiv uppfattning om vår generation, media och populärkultur tenderar att framställer oss som sexgalna koks-sniffande snorvalpar. Inte så charmigt. Vi skyller på de rumpskakanke damerna i 50-cents videos.

Jag gled in på min cykel mot konsum idag. En gubbe kommer ut, jag håller ögonkontakt för att visa att jag ser honom och att jag inte har för avsikt att köra på honom, jag stannar 2 m ifrån honom och tänker parkera cykeln. Han kommer fram till mig med ett av de mest bittra uttryck jag sätt på länge, "Vad sysslar du med?" "parkerar min cykel?" "HÄR?" "Nej jag klev av cykeln här jag ska parkera där, vad är problemet?" Han blänger på mig. Jag blänger tillbaka, motstår lusten att vifta med mitt långfinger med vårens trendiga nagellack på. Går in på konsum, köper min mjölk och funderar. Varför denna bitterhet mot oss unga? Jag har upplevt många sådana fall, "du cyklar ju på fel sida av tratoaren!" (fast jag MÅSTE cykla där eftersom jag skall svänga in i min gränd om 2 meter och alltså INTE bor på andra sidan vägen). Till exempel.

Så frågan är, kommer bitterheten från avundsjuka? Ser de sina liv glida förbi när de ser oss? Eller är de bara förbittrade av livet självt? Jag vet inte. Men jag vet att jag inte gjort gubben något och förtjänar min parking-spot framför konsum lika väl som han.

Vi snortar lite koks i vårsolen, sparkar på ankorna i parken och spelar störig musik på mobilen.

Vart tog privatlivet vägen..

Privatliv, vadå? Finns det? Har vi inte redan tappat bort det nån gång för ett bra tag sedan när vi några sekunder efter Britney's sammanbrott fick se skalliga bilder på samma primadonna? Jag undrar. Vart går gränsen egentligen? Med dagens teknologi...ingenstans! Sen behövs det bara lite små kinky sinnen för att skapa vårt privatliv, vi kanske inte ens har blottat muffen när vi klev ur en limmo liksom, eller så har vi. Varför är folk så jävla intresserade av andras liv då? Är vi inte nöjda med våra egna så vi måste space:a upp det med andras? Fan va sorligt. Jag kan inte förneka att jag såg första avsnittet av Den rätte för Rosing, fy skäms på mig. Och idag får jag bevittna gårdagskvällens bravader på facebook utan att kunna försvara mig mera än med en "untagg". Bless it!

Ingen däckar odokumenterat.

Bounce street dancecompany

Vi minns Bouce Live! dvd:n och den fantastiska uppsättningen av Gökboet på dansenshus. Nu kommer streetdance genierna med en ny föreställning; Caution! Den 4 April bär det av till Sthlm och Orient teatern. Jag tvekar inte på att det kommer bli en fet upplevelse! Själv tycker jag att Krumpingen börjar bli väldigt krävande men rolig och Cookie en hel del jävla seriös. Humph.