Fortfarande salig av Salem som sommaren 2009

I'm your prostitute, you gonna get some..

Flash delirium

The sun never sets around here

Oh symetry

You robbed me of my heart and sold it in Puerto Rico

Him: Jade
Her: Alexander
Him: Do you remember that day you fell outta my window?
Her: I sure do, you came jumping out after me.
Him: Well, you fell on the concrete, nearly broke your ass, you were bleeding all over the place and I rushed you out to the hospital, you remember that?
Her: Yes I do.
Him: Well there's something I never told you about that night.
Her: What didn't you tell me?
Him: While you were sitting in the backseat smoking a cigarette you thought was gonna be your last, I was falling deep, deeply in love with you, and I never told you til just now

A Coco story

all these greys...

mark me

Lay your big dirty hands on my innocence

Distance can bite us in the ass

And these bottles of wine will always make us happy

Jag saknar er som en gris. Som babe-grisen i Montmarte.

The prettiest whale

Fiume Night 14.1 _ Noah & The Whale _ williamsburgh, april 2009 from Vincent Moon / petites planetes on Vimeo.

My moon my man so changable

http://www.vincentmoon.com/

Killen kan filma.

Killen filmar najs saker.

Killen filmar dem najs också.

KILLEN FILMAR TAKE AWAY CONCERSTS

- vilket jävla bra koncept va?

All the way from France

Denying them romance

Holiday oh holiday

A vegetarian since the invasion
She’d never seen the word BOMBS
She’d never seen the word BOMBS blown up
To 96 point Futura

Lonely robot in a wasteland

I saw the mirror starin’ back at me
And it told me I’m a self machine
It said I gave you these scars
And I gave you these wounds
I told you the false
And I showed you the truth

lost kids find their way home

Lulu Rouge - Bless you -

shirt from hell is such a nice shirt

Blues ain't nothing but a good woman gone bad

Jasmine Kara, hype nummer ett just nu, men, med all rätt! Med hennes debutplatta kommer jag into da mood för vad som helst!

Jonas Åkerlund

Sheaaaaaaaat.
Jonas Åkerlund, mästare på musikvideo! Han är ju bara störd, störd, störd! På ett underbart, vrickat sätt. Man upptäcker ständigt nya detaljer i Gagas "Telephone" och "Papparazzi". So come on, mix some poison and kill the bastard.
"Once you kill a cow, you gotta make a burger"

Dude that's so gay!

Jag gillar kärleksfilmer, okej. Guilty of charge, men! Inte vilka kärleksfilmer som helst, de får gärna ha en anknytning till indiefilmscenen och innehålla rubbade karaktärer, typ som i Away we go. Fantastiskt rolig! Eller vad sägs om dessa punchlines:

"Now my tits look like a hairy, old mans ballsack"

"I will still love you even if you get so fat I can't find your virgina"

Älskvärt!

Luxury talks

Foto: Nut

Go ahead baby, make my day

Foto: Nut

Such a dirty mind

Foto: Nut

Yes we can

Foto: Nut

Smudged lips

Foto: Nut

Män

Just nu fascineras jag av Andrew i MGMT, detta är vad jag kallar man. Aaah.

Dionne Bromfield

13 år och redan såhär förbannat talangfull, det kan bara gå uppåt.

Capitalism - a love story

Michael Moores nya film handlar om det kapitalistiska systemet och vad som brukar kallas "Den amerikanska drömmen". Som i den här dokumentären verkar mer som en mardröm för ameden typiska amerikanen som har fått betala med sina arbeten, hem och besparingar. Michael Moore tar med oss till den amerikanska vardagen som vänts upp och ner och letar efter svar i bland annat Washington.

Does it offend you, yeah?

GBG indie top 3

Göteborg har producerat många bra indieband, och många av dem har kopplingar till varandra. Håkan Hellström var trummis i BD, Timo Håkans gitarrist etc...gemensamt har dom även, mycket bra, svensk indiemusik.

Broder daniel


Håkan Hellström


Timo Raisänen

500 days of sunshine

Årets indiefilm 500 days of sunshine med Zooey Deschanel (Yes man) och Joseph Gordon-Levit (tredje klotet från solen) handlar chockerande nog om ett käleksmöte. Det må vara ett av de vanligaste teman, men trailern visar en annorlunda, stört mysig film om det vi alla verkar ha en sådan kärlek för, kärleken själv. Nu i en biograf nära dig (om du inte bor i en småstad som *host* Växjö)

MGMT

MGMT, förkortning av Management, är en amerikansk elektropopgrupp från Brooklyn i New York. Bandet slog igenom med skivan Oracular Spectacular som fick strålande betyg i svensk och utländsk press. Bandet består av Andrew Vanwyngarden och Ben Goldwasser som träffades under sin tid på Wesleyan University i Middletown i Conneticut år 2002. Planen var från början inte att starta ett band, utan de visade istället varandra den musik de gillade och började även så småningom med ett elektroniskt konstexperiment. De började ge konserter på sitt campus och blev tillslut även signade av indiebolaget Cantora Records. MGMT's första EP "Time to pretened" släpptes, och sedan följde debut albumet "Oral Spectacular". Låten "Time to pretend" gör narr utav kändiskapet och alla droger och fester den innebär, olyckligtvis följde duon så småningom själva i detta fotspår men ska nu ha tagit sig upp ur hålet igen. Albumet är hur som helst absolut värt att kolla in, alla låtar öppnar upp för nya upplevelser och det elektorniska soundet bärs fram av välanvända röster och gitarrer. "Electric feels" och "Weekend wars" utmärker sig speciellt.

Website: http://www.whoismgmt.com/
Spotify: http://open.spotify.com/album/6mm1Skz3JE6AXneya9Nyiv

Armand Mirpour

I slutet av detta året kommer den sjönsungande Armand Mirpour släppa sin debuta skiva "Boys will sing for directions home", så länge får vi nöja oss med att checka hans myspace www.myspace.com/armandmirpour

Passion Pit

Den amerikanska elektrogruppen från Cambridge, Massachusettes grundades år 2007 och bandet släpte sin första EP "Chuch of Change" ett år senare. I år kom debut albumet "Manners". Speciellt värt att kolla in på plattan är låtarna "Little secrets" och "Sleepyhead". Det är charmigt, lättsamt och inte allt för electroniskt, en mildare version av electronica bandet Hot Chip.


Spotify: http://open.spotify.com/album/1ooLVHhUYstvazUoOtUPSn

Myspace: www.myspace.com/passionpitjams

Website: www.passionpitmusic.com

Scarlett Johansson

Scarlett Johansson är inte bara Woody Allens musa och en oerhört duktig skådespelerska, utan har även tillsammans med Pete Yorn spelat in en utav höstens mysigaste plattor, Kolla in Brake up på spotify.

Don't think twice, it's alright!

På sista tiden har jag gått runt som en konstant hög junkie i yllemössa och varit fånigt glad. Det har i sin tur lett till att jag blir förbannad på folk som inte direkt delar min positiva livssyn. Mest synd är det om dem själva. Den gamla klyschan att livet är vad man gör det till, stämmer mycket väl och är efter många års nötande från min kära pappa väl impregnerad i min hjärna som Turtle Wax på min grannes nya BMW. Jag vaknade, såg solen smyga sig emellan mina blommiga gardiner och studsade upp med livslusten pulserade i mina ännu sovande vener. Möjligheterna till att bli glad, skratta och uppskatta finns överallt. En del går förbi dem. Blänger ilskt på de söta paren vid Växjö sjön som krupit fram ur sina myshörnor för att paradera i solskenet, bara för att de själva inte har någon att kladda glass på näsan på. Bitterhet är ett personlighetsdrag jag har väldigt svårt att klara av. Människor som tenderar till att endast fokusera på det allra värsta tänkbara och alltid ser ett stort svart moln resa sig hotfull i den rosafärgade horisonten vid skymmningsdags. Den är inte det minsta hotfull om man väljer att se den från den andra vinkeln. Väljer att ignorera motgångarna, och istället se dem som lärorika. Ibland ångrar jag saker. Sen kommer jag på att det inte är någon idé. Gjort är gjort och jag kan inte ändra på det. Istället kan jag acceptera att jag gjort fel drag på livets schackbräde, men att det är dessa snesteg som gjort mig till den jag är i nuläget. Se dig omkring, småle lite för dig själv och...don't think twice, it's alright! Saker och ting måste inte alltid överanalyseras. Ibland kan det bara vara en liten smygande lycklig känsla någonstans i botten av magen, låt den krypa fram och ta över, fundera inte så mycket på när, var och hur. Bara..var. Grannens plasma må vara större, men jag kan tappa upp ett skumbad med endrofiner.

Salig av Salem

Måste ge ett hett tips; Salem's (Han har nu blivit ball och tagit bort Al Fakir) nya platta Astronaut! Speciellt låtarna One of the others, Roxy och Mirror! Äh va fan, alla är grymma!

Här har ni länken till min spotify-söndags-mys-musik-spellista! Söndagar kräver sin musik. http://open.spotify.com/user/rockmyradio/playlist/2q1MgcTIXLrNAJ668DU5oB

Nive and confessional I blame it on my youth..

Idag har jag funderat på hur gammlingar ser på oss unga. De kan inte ha någon särskilt positiv uppfattning om vår generation, media och populärkultur tenderar att framställer oss som sexgalna koks-sniffande snorvalpar. Inte så charmigt. Vi skyller på de rumpskakanke damerna i 50-cents videos.

Jag gled in på min cykel mot konsum idag. En gubbe kommer ut, jag håller ögonkontakt för att visa att jag ser honom och att jag inte har för avsikt att köra på honom, jag stannar 2 m ifrån honom och tänker parkera cykeln. Han kommer fram till mig med ett av de mest bittra uttryck jag sätt på länge, "Vad sysslar du med?" "parkerar min cykel?" "HÄR?" "Nej jag klev av cykeln här jag ska parkera där, vad är problemet?" Han blänger på mig. Jag blänger tillbaka, motstår lusten att vifta med mitt långfinger med vårens trendiga nagellack på. Går in på konsum, köper min mjölk och funderar. Varför denna bitterhet mot oss unga? Jag har upplevt många sådana fall, "du cyklar ju på fel sida av tratoaren!" (fast jag MÅSTE cykla där eftersom jag skall svänga in i min gränd om 2 meter och alltså INTE bor på andra sidan vägen). Till exempel.

Så frågan är, kommer bitterheten från avundsjuka? Ser de sina liv glida förbi när de ser oss? Eller är de bara förbittrade av livet självt? Jag vet inte. Men jag vet att jag inte gjort gubben något och förtjänar min parking-spot framför konsum lika väl som han.

Vi snortar lite koks i vårsolen, sparkar på ankorna i parken och spelar störig musik på mobilen.

Vart tog privatlivet vägen..

Privatliv, vadå? Finns det? Har vi inte redan tappat bort det nån gång för ett bra tag sedan när vi några sekunder efter Britney's sammanbrott fick se skalliga bilder på samma primadonna? Jag undrar. Vart går gränsen egentligen? Med dagens teknologi...ingenstans! Sen behövs det bara lite små kinky sinnen för att skapa vårt privatliv, vi kanske inte ens har blottat muffen när vi klev ur en limmo liksom, eller så har vi. Varför är folk så jävla intresserade av andras liv då? Är vi inte nöjda med våra egna så vi måste space:a upp det med andras? Fan va sorligt. Jag kan inte förneka att jag såg första avsnittet av Den rätte för Rosing, fy skäms på mig. Och idag får jag bevittna gårdagskvällens bravader på facebook utan att kunna försvara mig mera än med en "untagg". Bless it!

Ingen däckar odokumenterat.

Bounce street dancecompany

Vi minns Bouce Live! dvd:n och den fantastiska uppsättningen av Gökboet på dansenshus. Nu kommer streetdance genierna med en ny föreställning; Caution! Den 4 April bär det av till Sthlm och Orient teatern. Jag tvekar inte på att det kommer bli en fet upplevelse! Själv tycker jag att Krumpingen börjar bli väldigt krävande men rolig och Cookie en hel del jävla seriös. Humph.

Hoffmaestro

så grymt fin låt, den påminner mig om sommaren, en viss små hög charmknutte och Öland Roots! Sommar, ja tack!

Kravitzarna

Ba så förbannat coola asså. Stek-pappan är den nya latte-pappan liksom Brad släng dig i väggen du fick inte ens en Oscar för Benjamin Button! Mohaha!

Armand Mirpour

Måste bara hypa sönder denna fantastiska kille. Hans musik är otroligt fin och hans stil är snyggast på länge! Stilmässigt är han nya Musse och musikmässigt kommer han säkerligen bli vårt nya folkkära krull som Salem. Alla tjejer borde köpa nya Cosmo där han posar med den här Aprikosfrägade kavajen från Tiger...wraaar!

Fishy..what?

Precis kollat på denna svenska rulle, vette fan vad jag ska säga. Sunkigt par, ny granne, sunkig-tjej får jobb i Sälen, sticker ett tag, snukig-kille och ny granne blir kära, en hel del komplicationer uppstår. Hyfsad bra, orkar inte tänka eller glo något seriöst nu så men, aja. Se den om du gillar svensk film! I samma klass som Babylonsjukan och Fröken Sverige typ (fast dom två filmerna är GRYMT JÄTTE BRA..) Killen hade sjukt fult blonderat hår vilket störde mig hela filmen och kanske därför sabbade mitt helhets intryck..

Checka detta!

Sjukt grym 23 årig brud ni bara måste kolla in. Sjukt skön låt!

Åh jag älskar The eternal sunshine of the spotless mind och jag älskar Kate Winslet i blått/grönt/rött/rosa hår! Kanske något att överväga, att färga håret efter humör. Allmän sinnesförvirring råder i min hjärna igen (en ganska konstant kaos, typ). En ny Mr X har klivit in på scenen, eller återklivit kanske jag bör säga. Gammal episod från årskurs 9 återspelar sig. Jag har redan spelat den och är rädd för en repris. Eller nåt. Jag vet inte. Som vanligt, jag vet inte men jag vet att det här är en förbannat bra film så slå på 2an nu så kanske du får en liiiiiten titt av denna söta, skumma filmen!

Winter just wasn't my season

Fortfarande känslomässigt rubbad och förrvirad, men då passar den här låten perfekt, så..fin! Minns ni? Breaaaath, juuuuust breaaath!

Knega bör man..

Uh ska till jobbet nu! Inte alls pepp nånstans och då slog det mig, att sen då, när man har ett riktigt jobb man måste sköta och bara inte pallar? Då finns det helt plötsligt inget "inte pallar" för man måste. Man kan ju inte bara maila in en fejkad sjukanmälan som nu i skolan utan man har, ansvar! Vad läskigt, vad creepy, ansvar liksom, jag är 18 om en månad. Myndig, ska jag sköta allt själv då? Är jag all by my self då så att säga? It freaks me out!

Piece (peace) of cake

Det är så genomskinligt att jag snart lägger mig på golvet i ett enda stort skrattanfall. Jag kan berätta att den numera råder vapenvila mellan mig och Mr X. Efter att jag inte svarat på hans sms (kom igen jag orkar inte svara på vad jag sysslar med varannan timme) hämnades han genom att inte svara på vår ständigt pågående Facebook-diskussion. Hum tänkte jag, det här är ganska obvious? Så kände jag mig på så himmla bra och glatt humör att jag skickade iväg ett sms till honom. Genast började Mr X tro att vi ska förlova oss inom en snar framtid och bombade mig med sms och svarade på Facebook mer än ivrigt. Det är så...roligt. Underhållande idiotism från den be-kukade delen av befolkningen är alltid lika rolig och jag är nog ganska elak som tycker det här är kul men, ett gott skratt förlänger livet. Varför är killar en piece of cake att tolka på alla plan, vart tog mystiken vägen? Mystiken är dödare som aldrig förr.

Australia

Igår kväll var jag på bio och såg Australia, och herre jävlar vad tagen jag blev! Vilka vackra naturbilder, och Hugh Jackman's överkropp är ju inte att leka med den heller.. En fantastisk och spännande film och jag förstår att kritikerna kastat rosenbuketter på den, because it's worth it. Gå och se!

Storyn är simpel, Lady Ashley (Nicole), en engelsk aristokrat, åker till Australien för att hämta sin man, men hittar honom död då hans konkurrent på den Australiensiska köttmarknaden dödat honom. Hon träffar Drover (Hugh), som är en mystisk boskapsfösare, och de blir kära. De finns även en liten "halvblodig" pojke med i bilden, som väcker Ashleys moderskänslor och som hon till varje pris måste rädda undan krigets hemskheter samtidigt som de ska fösa 1500 kossor ner till hamnen för att hinna före konkurrenten som ska sälja sina boskap till armén. Innehåller allt från kärleksscener till Japaner i bombplan.

Mandomsprovet

Jag har en alldeles ny favoritfilm! Eller ny är den ju inte utan från 1967. Mandomsprovet, orginaltiteln The Graduate, är en helt fantastisk film som bara måste ses! Simon & Garfunkel har gjort hela soundtracket och den är klockren rätt igenom. Den handlar om 21-åriga Ben (en väldigt ung och nästan stilig, debuterande Dustin Hoffman) som precis tagit examen från Collage och inte vet vad han ska göra med sitt liv, så han inleder en kärleksaffär med Mrs. Robinson, en bekant till familjen, men blir senare kär i hennes dotter.

Våren nalkas

Trots snödrivorna som täcker vyn utanför huset här hemma på Öland där jag isolerat mig från kylan, dimper La Redoute katalogen ner i min brevlåda, utan att ta hänsyn till att det är en bra bit kvar tills vi får hoppa i den nya bikinin och strosa runt på stranden. Men det krävs ändå en stor kopp te och hemmalagad blåbärs cheescake (recept från Lelia Lindholm's Piece of Cake) för att bläddra igenom den från pärm till pärm och drömma sig bort till de, om även avlägsna, sommarmånaderna.

Dansabstinens

Det har gått tre veckor sedan danssäsongen slutade och det börjar verkligen krypa i mina ben nu. All musik jag hör vill komma ut i rörelser, jag vill helt enkelt dansa! Dansabstinens, jag börjar tänka på koreografier i huvudet så fort jag hör en bra låt, jag börjar lägga små danskombinationer framför spegeln hemma, jag måste dansa! Jag har skrivit ut kursprogrammet på move it. Och där dyker genast nästa krux upp. Herre gud hur ska jag kunna välja vilka kurser jag vill gå på? Jag vill gå på ALLA! Jag önskar att jag kunde dansa mig igenom dagarna, eller att de möjligtvis var 48 timmar långa och jag hade 24 timmar över till att bara dansa. Jazz, men...lyrical eller brodway? Street eller kanske Ragga? Kommer aldrig kunna bestämma mig. Just nu vill jag bara in i en dansstudio och komma ut svettig och lycklig som kung Cesar efter ett lyckat romerskt battle. Dance battle.

Therapy

Fan jag vill inte bli en såndär hårfärgsbella som hänger ut hela mitt liv i min blogg, ens liv är ju ändå privat. Privatliv liksom, men det känns faktiskt mycket bättre efter att jag har fått skriva ett litet patetiskt blogginlägg, faktiskt..så ni får ursäkta. Just nu sitter jag och läser Brott & Straff, hela Öland tycks på några få minuter ha blivit helt inbäddat i ett stort, vitt, fluffigt täcke och det är vinter på riktigt. Koldioxid utsläppen kan inte stoppa oss, här ska göras snöänglar!

Mayday, mayday...

Idag ska jag jobba för tredje dagen i rad (ja det var verkligen inte roligt att stå i en pizzeria under nyårsdagen det kan jag lova!) och fortsätta grubbla över vad jag egentligen vill med han den där. Precis vi snackar den där dejten. Jag blir sur när han hör av sig, skickar sms och skriver meddelanden på facebook. Jag blir sur när han säger till killar att jag är hans ikväll på fester men blir sur när han inte hör av sig och grejar med andra brudar ändå. Jag menar hallå mig själv, make up your freakin´mind nångång då. Vill jag ha kakan och äta den? Fan, har jag blivit en sån där girig unge som skriker efter precis alla action man gubbarna inne på BR-leksaker? Eller är det bara så att jag vill att han fint och obemärkt ska traska ut ur mitt liv? Ännu en gång efterlyser jag en bruksanvisning till mina uppfuckade känslor. Mayday, mayday..

Nyårsafton!

Nyårsafton blev precis som en nyårsafton ska vara, jag fick tillbringa den med mina härligaste vänner, bra musik, dans på bord och skumpa i stora lass (dock i en annan klänning eftersom den utvalda inte ville landa i min brevlåda i tid). Nu siktar jag in mig på ett nytt spännande år och jag kan inte bärga mig med tanke på hur mycket roligt det kommer ha att erbjuda! Det är som att 2009 är ett kinderägg jag bara får gnaga på successivt och den där gula bollen i mitten kommer jag inte ha öppnat förrens nästa nyårsafton, åh så mycket spännande som kan hända tills dess!

MTV news

Kan här och med nu meddela att jag lever men att jag kom ur hela den dejt-situationen... helt likgiltig och iskall. Attans, inte alls vad jag hoppats på. Eller hoppats och hoppats, hade mest kanske smått funderar på när jag äntligen ska sluta vara den där elaka häxan i sagan om ringen och äntligen, känna nåt! Men, inte den här gången heller. Jag är likgiltig som aldrig förr och den enda känslan jag känner är att det på något sätt bara helt enkelt var, fel. Inte rätt, wrong, olämpligt. Bättre än att bli hjärtekrossad i alla fall så, viva la likgiltighet.

Motivate me

Jag sitter här och försöker skriva min moderna tolkning av Hamlet, men istället kliar det i fingrarna av ett annat slags skrivbehov. I gårdagens avsnitt av Gossip Girl besökte överklass ungdomarna det riktigt prestigefyllda universitetet Yale. Jag hoppas jag kommer kunna ta mig dit, bli redaktör på deras skoltidning och sedan få en praktiskplats och fast anställning på The New York Times. Vilket i och för sig är ganska mycket begärt och vägen dit längre en Autobahn’s sammanlagda längd i hela Tyskland, och stundvis känns det mer omöjligt än att jag i helgen kommer dra en svävande lina koks på månen.

Men ibland är det som att en uppenbarelse trillar ner, som en sten på tårna. En påse dropp i armvecket, innehållande motivation. Jag strävar efter ett framgångsrikt liv, och, det vore med allas vetskap mycket lättare om mina föräldrar var närmare stenrika och hade något tjusigt namn innehållande ett ”Von” eller något i den stilen. Istället är jag en vanlig dödlig med minus på mitt maestro-kort. En sådan som får kämpa och slita sig till det mesta. Jag försöker.

Ibland ligger jag efter ett kapitel i matten. Ibland sitter jag på msn i timmar istället för att läsa Macbeth. Men då och då trillar faktiskt den där motiverande stenen ned. Det är sådana dagar jag ser hela världen öppna sig för mig och statyerna i Centra Park le mot mig. Vänligt, inte alls överlägset mig med min mänskliga enkelhet och förvirring. Stundvis, vid de tillfällena när jag på något sätt råkar trassla in mig själv i ett problem som i 1000 m bredbands kablar. Stundvis, vid de tillfällena när jag varken vet ut eller in, åt höger eller vänster.

Vi har alla viktiga val bakom, och framför oss. Några av de förgångna kanske var felaktiga, vad ska man göra? Vi rullar vidare på banan, samlar kanske på oss ett gram klokhet eller två. Eller också rycker vi på axlarna och hoppas att turen istället ska trampa oss på hälarna. Att hårdrockaren bakom än på Ozzy Osbournes Hultsfred spelning ska visa sig vara en representant från Oxford som blir så extremt fascinerad av ens headbang:ing-teknik att han med ens faller ned på knä och ber än förgylla hans universitet med den. Eller inte.

Vi vågar inte heller alltid kretsa i våra egna omloppsbanor, eller gör du? De flesta av oss anstränger oss ofta, för att inte vara oss själva. Vilka dörrar de nu skulle öppna har jag svårt att se, nödutgången i ett av de där krånglande SAS-planen? Kanske. Förneka det inte, du ljuger precis som jag, Will Smith och din mamma. Istället för att göra det vi vill, kanske vi väljer att följa det mainstream som tonar upp sig framför oss likt en stor och mäktig tsunami framför en fattig fiskare i Thailand. Det är normen, så va fan.

I've got the power..

En del dagar känner jag någon slags obehaglig känsla närma sig, som en potentiell väskryckare några meter längre fram på gatan. Jag känner mig helt enkelt bara nere. Det gör väl alla då och då, för inte är det väl heller särkskilt mänskligt att gå runt med ett brett Beverly Hills-smile på läpparna hela tiden. Vad ska man då göra, stirra sin mentala väskryckare rätt i ansiktet eller försöka sparka den i skrevet? Jag skulle säga, sparka! Sparka till som om det gällde livet på din egen mormor och bekämpa den. För det är så mycket roligare, lättare och ballare att vara glad. Att vara nöjd med det man har istället för att älta och gnälla om vad man saknar och vilken otroligt underbar utlandssemester grannen måste ha haft i Thailand. Vad får vi utav det förutom blödande magsår och Lusec Mups? En sur och otrevlig omgivning och en pain-in-the-ass-stämpel i pannan, mindre kul må jag säga. Går jag runt och klagar hej vilt hos varenda stackars jävel som tycks lyssna, får de knappast någon sympati för mig utan tvärt om, de blir även de skitsura och snart sitter vi alla i ett brinnande pariserhjul av ilska och Outtryckt längtan efter något vi förmodligen själva inte kan sätta fingret på. Vi kan göra varandras liv olidliga, men vi kan samtidigt göra dem så mycket roligare, och det är förmodligen mindre energikrävande att göra det sistnämnda än att springa runt och pest smitta sin omgivning bara för att man själv ännu en gång råkat stiga upp på fel sida. Så ställ in koordinaterna bättre nästa morgon och hoppa upp i rätt vinkel, skin i kapp med den om inte existerande så den inbillade morgonsolen och svälj din pessimism för ett tag. Det blir lite ljusare, lite bättre och lite, trevligare, helt enkelt.

Ett lite upplyftande soundtrack må underlätta det hela, jag rekomenderar "It's true" med Salem al Fakir, ain't he too cute?